Nu kommer det med stormsteg. Mörkret. Och regnet för oss här i de södra delarna av Sverige. Kanske en löpares värsta mardröm? Men är det bara hurveligt att springa på hösten? Kanske inte. Kanske kan det vara hur mysigt som helst.
Själv har jag ofta tappat löpningen under vinterhalvåret. Allt blir så mycket mer besvärligt när det är blött, kallt och ruggigt ute. Det tar längre tid att ta sig ut överhuvudtaget. Det behövs mer kläder för att inte frysa innan jag kommit igång ordentligt varpå det därefter blir olidligt varmt och svettigt med alla lager kläder. Det kan vara halt och svårsprunget, jag spänner mig lite extra, får inte riktigt till löpsteget. Kläderna smiter åt. Det går långsammare än i lätta sommarkläder.
Men förra hösten och vintern började jag faktiskt längta ut till de mörka, regniga och ruggiga kvällsturerna. Efter jobbet, när jag egentligen inte orkar. Då kändes det alldeles supermysigt att ta sig ut på en riktigt långsam tur när det går att gömma sig i mörkret. Jag lade prestationskravet åt sidan och lät mig omfamnas av höst- och vinterkvällarna. Det blev som extra kvalitetstid. Ibland för mig själv och ibland tillsammans med min livskamrat. Det gav oss tid att diskutera dagen, vad som hade hänt i varandras liv och det gav oss tid att reflektera lite över vad vi tyckte och tänkte om saker och ting.
Den här hösten har vi sökt oss ut till olika reflexbanor runt om här där vi bor. Och vilken härlig känsla det är att springa helt omgiven av mörkret men hela tiden skymta alla skimrande små reflexer som leder en på rätt väg! Faktum är att det också känns som att jag springer super snabbt, eftersom träden liksom svischar förbi alldeles nära.
Men det krävs nog att man har ett öppet sinne för att verkligen kunna njuta av träningen utomhus på hösten och vintern. Detta måste få vara en säsong för lugn uppbyggnad och sänkta prestationskrav. Det är svårt att pressa tider om underlaget är halt och lungorna svider av den kalla luften. Det krävs att man anpassar träningen efter hur väder och förutsättningar ser ut och om man följer ett träningsschema måste det vara okej att flytta om i ordningen på passen. Här i söder är förhållandena ändå relativt milda - men i de lite nordligare delarna av Sverige blir det väldigt påtaglig hur flexibel man får vara. Är det - 25 grader så är det det. Då lämpar det sig inte med ett högintensivt intervallpass.
Det här med att det inte alltid riktigt blir som man har planerat kan ju vara en utmaning för en del och risken är att man stångar sig blodig för att det planerade passet ska utföras på den planerade dagen. Trots att förutsättningarna är helt fel för detta. Men om man lyckas kan fördelarna bli flera. Till exempel så erbjuder nya förutsättningar på nya möjligheter om man är lite kreativ. Träningen kan med fördel bli mer varierad om det inte går att följa sitt schema till punkt och pricka. Förutsatt att man inte bara ger upp och självdör då, såklart.
/ Sofia
Comments